Tiden stannar inte bara för att du gör det. Ta vara på det du har och lev livet till det fullaste

Wednesday, August 21

Nu är det snart dax!

~Helloo~

Kände att jag bara kunde skriva av mig lite i det här inlägget!

Idag insåg jag att tiden verkligen går fort! Det var först när en vän, som också ska åka till Japan, sa "Det är bara 4 onsdagar kvar för mig i Sverige!! " av någon anledning så blev det väldigt tydligt för mig just då hur lite tid jag har kvar i det välbekant och trygga.

Jag har bara haft 3 dagar ledigt och har i princip gjort något varje dag. För man märker verkligen hur mycket man vill göra och hur fort tiden går när man har en deadline. För att ge er en liten tydligare bild.  I fredags hade jag min sista jobbdag efter att ha jobbat på Volvo i 2 månader och gick nu in i vad jag delade upp som "andra delen" av mitt sommarlov, ledigheten. Den fredagen hade jag bestämt myskväll men Linnéa, en av min bästa vänner, och vi myste och pratade, pratade och pratade. Det var en riktigt härligt kväll som man behöver ha då och då men sin bästis. Ni förstår nog. Lördagen därefter var det att ställa klockan och gå upp 7.00 för nu skulle det bära av till Ullared för en behövlig "införskaffning av nödvändigheter" inför Japan såklart! och shopping blev det! iaf för min del. Söndagen var min första sova-ut-dag och det utnyttjades! Men det var mycket uppackning och tvättning av de nya kläderna som gällde och tog i princip resten av söndagen. Måndag så var det klippning som stod på agendan. Kan ju inte åka till modestaden Tokyo och ha en buske på huvudet! Det här måste fixas helt enkelt. Så kommer vi till Tisdag, vilket innebar en heldag med Jenny, en annan av mina bästa vänner, och som vi hade heldag! Det blev shopping i 3 h sedan handlade vi mat, åkte hem till mig och dumpade allt vi köpt, iväg till gymmet, gymmade i 1 h 20 min, bilen hem till mig igen, lagade middag (som vi inte fick klart för sedan kl 21.30) sedan åt vi mat och såg på Project runway och rörde oss INTE ur soffan på ett bra tag. Vi var helt slut. Men kul hade vi! Idag, onsdag, blev det att göra nyttiga saker. Jag ringde min bank och beställde en ny personlig kod som jag lyckats spärra, öppnade ett nytt konto med Ica banken, skrev ut och fyllde i "visa application form" som behövs för visumansökan. Så. Har gjort en hel del och har massor kvar jag vill hinna med. Vissa saker vill man göra och andra måste man. Några måsten som finns på min lista är bland annat att växla pengar, man vill ju ha några kontanter de första dagarna samt ringa till British Airways och ställa massa småfrågor jag har om min flygbiljett/flygresa.

Det där med att börja packa är också något som ligger och gnager i mitt bakhuvud! Orkar inte riktigt ta tag i det men vet att jag borde... Mitt bästa försök än så länge är att jag har tagit en stor papperspåse och slängt i alla småsaker som ska med till Japan. Bra jobbat där! Ska väl någon dag (snart!!) ta tag i det bättre. Att bara bestämma vilka kläder jag vill ha med kommer ta en hel dag... varför har jag så mycket onödiga kläder kan man undra!

Ytterligare en sak jag har försummat är att plugga Japanska... vilket jag verkligen MÅSTE göra. För blir inte så kul om man dimper ner i Japan och knappt kan göra sig förstådd. Vilket jag har en ond aning av kommer att bli min verklighet. Kommer ha bebisnivå på mina konversations skills! Kan se de framför mig.. " MAT. ÄTA" "DIT GÅ" .... usch... så böckerna måste dammas av och tas fram! Vilken dem turligt nog ska göras imorgon då jag ska in till stan och plugga med en vän. Nördvarning? Nej då!

Sedan har vi den där jobbiga känslomässiga berg och-dal banan som jag tror många som ska åka/har åkt på utbyte känner/har känt. Vissa dagar är man så taggad att man inte vet vart man ska ta vägen och andra känner man sig nervös och nedstämd. När jag är nedstämd så handlar det inte om något med Japan i sig. Kanske att man känner sig lite rädd när man tänker på att man ska åka, men för mig så är det allt här hemma som gör mig ledsen. Jag tror jag känner så när jag inser hur van man är att bara ha personer/saker/ställen där. I den stunden man inser att man inte kan packa med sig allt det i resväskan så blir i alla fall jag ledsen. Så inte utbytet eller Japan som gör mig ledsen, utan det är allt man vet att man kommer sakna. Som familjen och alla vänner: Alla människor och den omgivning man är van vid är det som gör än trygg. Att inse att man förlorar den tryggheten är det som skrämmer mig tror jag. Samtidigt som jag ser det som en utmaning och blir taggad. Känslorna är verkligen tvärtemot varandra vissa dagar, vilket gör mig förvirrad. Men samtidigt så tror jag det här är en stor del av vad som gör just utbytesstudier så bra. För att utmanar sig själv tror jag är ett av de bästa sätten att utvecklas och lära känna sig själv. Upptäcka nya sidor av sig själv. Det gör man inte om man håller sig inom sin trygghetszon. Man måste ta sig utanför den och se vad mer som finns där för dig! Att lämna zonen gör mig ledsen och nedstämd men tanken vad som finns på andra sidan gör mig glad, spänd, förväntansfull och så otroligt full med energi att jag inte ens kan sluta le nu när jag skriver om det. Plusen går upp(på ett bra sätt) vid tanken av att bo i Japan, det får mig att känna mig levande till max! Så visst, det är verkligen inte " all happy times" när man ska på ett utbyte, men jag har svårt att tro att det är något annat än helt fullkomligt värt det!

Okej, nu har jag svamlat på tillräckligt! Lika bra att lägga sig och komma ytterligare en dag närmare avresan. Då den riktigt början för den här bloggen tar vid!

~Livning the dream~

No comments:

Post a Comment