Dag 3: Fuji-san och Onsen!

こんにちは！(Hej!)

Så vad hände egentligen på dag 3? alltså i söndags, den 22.

Det var att ställa väckarklockan och ta sig upp redan 5:30, för nu var de dags för utflykt! Jag, Mana och hennes mamma och pappa åkte nämligen upp till mount Fuji. Här i Japan så säger man Fuji-san när man pratar om Fuji så det kommer även jag kalla berget här i inlägget!

Vi åkte dit i bil och det tog sin lilla tid då det var en hel del köer i princip hela vägen. Det tog oss ungefär 3 timmar enkel väg. Vi åkte hela vägen upp till "5 gome." som man skulle kunna säga är femte stationen till toppen, och alltså halvvägs. Det är också de högsta du kan ta dig med bil. på väg dit så var naturen och omgivningen verkligen vacker! Här snackar vi stora dalar med små traditionella byar. Helt fantastiskt att se! Lyckades inte fånga det så bra på bild men här ser ni lite i alla fall. Jag filmade också en del så kan hända att det blir en liten video fuji-san video på youtube! Väl uppe på "toppen" Så fanns det en hel del souveniraffärer där jag köpte både det ena och det andra. Passade också på att skicka vykort till familjen, kan vara cool att få vykort skickat från Fuji-san tänkte jag! Det fanns också ett tempel där som var riktigt häftigt, vi sköljde av händerna som en del av en renings"ritualen" sedan ställde vi oss i kön. Vi tog fram ett 5 yen mynt, som ger extra "tur" om du kastar just ett 5 yen mynt i en form av "trälåda" framför dig. Varför just 5 yen myntet har med uttalet "go" att göra. Mer än så minns jag inte. När det var vår tur, så kastade vi myntet, bugade 2 gånger, slog ihop händerna två gånger och bad. Sedan bugade vi en sista gång och lämnade sedan den delen av templet. Manas mamma föreslog också att vi skulle gör en form av "lyckoönskan" så vi köpte en bricka av trä som man sedan skrev sina önskningar på/vad man ville välsigna. Sedan datum och ditt namn. Sedan knöt vi fast våra brickor bland de andra, klart!

Min och Manas "önskan". sorry för
min usla Japanska!

Det fanns också ett par metall tunnlar som man skulle krya igenom man man ville att olika bra saker skulle hända. Den till vänster var för säkerhet,hälsa och familj. Den till höger för vänskap och kärlek. Vi kröp igenom båda! och alla gjorde de oavsett ålder. Du kunde se barn, ungdomar, vuxna och gammal. Alla kröp igenom de där små tunnlarna, tur för japanerna att de ofta är ganska små.

Det fanns även en plattform vid templet som var som ett utskickstorn, vi bara stod där ett tag och tog in den häftigt utsikten, min kamera ger den inte på något sätt rättvisa, det var så otroligt vackert. Det var underbart att bara stå och njuta av utsikten och den svala vinden. Kylan i vinden påminde mig lite om Sverige, hade den där kylan och friskheten som höstvinden i Sverige har. Var underbart! Efter att ha njutit av utsikten, bett vid templet, skickat vykort och köpt souvenirer så bestämde vi oss för att börja ta oss ner för berget och hitta något ställe att äta lunch/middag på. Det tog oss nog 2 timmar med bilen att ta oss till restaurangen, men oj vilken cool restaurang! En väldigt traditionellt hus men den traditionella känslan av japan, me like!

Utsikten

Fuji-san

På restaurangen åt vi något lite annorlunda till förrätt, kyckling lever.. japp, låter väldigt gott inte sant. Men jag tänkte inte fega ut så smakade och det smakar inte lika hemskt som de låter. Var inte en av mina favoriter, men kunde äta de utan större problem. Här är en liten bild på hur kycklinglever kan se ut. Vi åt också en form av nudlar, glömt namnet igen, men väldigt gott var det. Jag tog "nudlar" med svamp som den andra huvud ingrediens. Vi fick också ris och andra smårätter till. Riktigt gott! Efter det så var de mer bilfärd och vi hamna på ett vindruvsplage ute på landet! Där visa en man oss runt och vi gick och plockade olika sorters druvor som de sedan sköljde och gjorde i ordning. Sedan satt vi där under vindruvorna och åt vindruvor! Gott även de. I dessa situationer är man glad att man kan lite japanska för guiden pratade såklart bara japanska med mig även om jag uppenbarligen inte är japan. Men förstod när,var och hur jag skulle klippa för att få ner vindruvorna så alltid något! När vi åt vindruvorna så berättade Manas mamma en kort "saga" om "momotarou" eftersom en av druvorna hete "momo". Sagan är kort om en gammalt par som bodde på landet. En dag hittade den gamla gumman en momo druva i floden. När druvan klyvdes så kom de ut en pojke som de döpte till momotarou. Japp, ungefär så i alla fall. Hon berättade såklart allt på japanska då varken hon eller manas pappa kan engelska. 

Efter att ha ätit massa vindruvor så åkte vi vidare och kom tillslut fram till ett Onsen. För er som inte vet så är Onsen varma källor/varma bad med ett speciellt Onsen vatten. Kan variera en hel del i färg och lukt, det kan vara svart vatten till vitt vatten. Du är helt naken på ett traditionellt Onsen och det kan bli ett problem om du har tatueringar, då får du ofta täcka över de med stora "plåster". Jag har inga tatueringar så för min del är det inget problem. De med att de inte är okej med tatueringar på vissa Onsen har att göra med den Yakuza, den japanska "maffian", som tatueringar förr i tiden var kopplat just till Yakuza. Men tillbaka till baden. De var hur skönt som helst! Först tvättar man av sig sedan får man hoppa ner i badet. Du har också en liten handduk med dig som inte får hamna i Onsen baden, så de var bara att balansera den på huvudet. Baden hade olika temperatur 40, 38 och 18. Vi var mest vid utebaden där man då var ute och hade utsikt över en "mindre" stad. Vi kom till Onsen runt 18 så det hade hunnit bli mörkt så det var riktigt häftigt att sitta där i de varma badet och blicka ut över staden som lyste upp i mörkret. Obeskrivligt.

Vid 21 började vi bege oss hemåt. Det var fortfarande köer in till Tokyo så tog oss ett bra tag, jag sov till och från i bilen, var verkligen trött efter en sådan lång dag. Jag vaknade till vid 23 och upptäckte att vi fortfarande satt i köer och vi började få ont om bensin... så de blev lite stressigt där ett tag med att "knö" sig fram i kön för att hinna till en mack! Vilket vi gjorde, eftersom vi inte ätit sedan 15 så bestämde vi oss för att äta mat igen. Ja, i japanska kan man äta mat när som helst. såklart var massa matställen öppet runt om macken så de blev Tempura soba för min del, super gott! Tempura är typ friterade saker, grönsaker, räkor, fisk , bläckfisk. Lite av allt helt enkelt. Soba är en form av nudlar, de jag hade var gråaktiga och kalla med som du doppade i soya med lite wasabi och purjulök i, VÄLDIGT gott! Så 23:30 var vi mätta och glada, men trötta. Så vi fortsatte den sega resan hem i bilkön, och skämtar inte, i var i bilkö i princip hela vägen till Tokyo och till deras hem kommun! INTE kul, så de blev lite mer sova till och från men när vi äntligen kom hem så var klockan ca. 1:00! Vet inte vilka superkrafter japaner har för när vi kom hem satt de sig och grejade med lite allt möjligt, Manas mamma till exempel började vika tvätt... hm... jag gick i vilket fall och la mig då de insisterade på det, och jag kände inte för att protestera! Så en riktigt lång dag men underbart kul!

"Frukost/Snacks"

bra engelska där!

Pockey med Mocha smak! (grönt te)

Coolt hus på landet!

PS: min "boende plan" ändrades lite idag då jag kunde stanna längre hos Mana, så slapp flytta till hostel! yeey! Nästa flytt blir till Ayaka den 27!

~Livning the dream~